Två samtidigt

Jag har påbörjat ett par sockor. De är inte till mig utan till enmetersmannen här hemma eftersom jag kände att han kanske behövde ett par tunna sockor att ha i stövlarna om han är ute länge. Förmodligen kommer de inte till användning men det känns ändå som ett rimligt projekt. Jag använder restgarn från ett annat sockprojekt från 2019 och jag är inte helt säker på hur mycket garn jag har och därför stickar jag två på samma gång. Jag har gjort det en gång förut och konstaterat att det inte är något för mig men den här gången känns det nödvändigt.

Som jag förstår det verkar det tämligen vanligt att sticka två sockor på samma gång men jag har inte riktigt förstått tjusningen. Jag tycker mest att det blir trassligt med alla garnändar. Däremot kan jag verkligen förstå om man gillar det om man lider av svår second sock syndrome och har svårt att påbörja socka nummer två. Just detta är sällan ett problem för mig utan mina svårigheter ligger i ärmar och tummar (överhuvudtaget, inte bara nummer två).

När jag jobbade i garnaffär stötte jag dock emellanåt på stickare som var mycket pepp på att sticka två sockor på samma gång. Så pass pepp att de inte ville köpa två garnnystan fastän ett nystan var för lite och när jag försökte påpeka detta blev jag upplyst om att de tänkt sticka två sockor samtidigt. Jag är inte helt säker på vad de hade tänkt eftersom det verkade som om de tänkt sticka två sockor samtidigt med samma garn men en sak vet jag och det är att om man ska sticka två sockor samtidigt med hjälp av magic loop eller någon annan teknik, så måste man ha ett nystan eller en garnände för varje socka. Annars sitter sockorna ihop och går inte att använda.

Vi får se hur länge jag står ut med detta dock men känner mig än så länge hyfsat pepp på mina små sockor.

Stickningsmål 2021

Det är ett nytt år och dags att presentera målen för 2021. Jag tyckte att förra årets mål funkade riktigt bra så jag skulle kunna fortsätta med dem men när jag nu sätter mig för att formulera årets mål så känns det lite gjort, vilket det ju också är. Att t.ex. bli av med lite restgarn är ju alltid bra men jag stickade fem projekt av restgarn förra året så jag känner att jag har kommit in i det. Målen är ju till delvis för att få mig att tänka i nya banor.

Mitt stora problem med min stickning just nu är att jag börjar känna att marknaden är lite mättad. Jag vill gärna sticka men jag har svårare att hitta projekt och framför allt svårare att veta vad jag ska göra av dem. Jag har tillräckligt med sockor. Min omgivning likaså. Och framför allt är min plats för stickade plagg minst sagt begränsad. Det är också svårare när jag inte längre använder sjalar varje dag som jag gjorde förut. Däremot finns det kanske en större öppning för stickade tröjor. Vi får se var vi landar.

Mina mål för 2021 är

  • att omorganisera stashen för att få plats med allt garn,
  • att sticka med stashgarn,
  • att våga sticka från de finare delarna av stashen,
  • att sticka något med minihärvor, gradierande garn och/eller ett kit,
  • att sticka minst två saker till mig själv och
  • att sticka minst 21 projekt under 2021.

Jag hoppas också på att lära mig att sticka sockor till mig själv som varken är för stora eller för små. Likaså skulle jag vilja säga att minst hälften av årets projekt måste vara från stashgarn men då måste jag avgöra när garn blir stashgarn och det är som bekant svårt. Jag vet dock att det under året har varit tillfredsställande att sticka med garn jag köpt nyligen men som inte köptes för ett specifikt projekt. Konstigt nog känns det mer som att sticka från stashgarn än det gör att sticka med ett garn som köpts för länge sedan men för ett specifikt projekt (förutsatt att jag stickar just det specifika projektet förstås). Det är oklart, det där med stash, helt enkelt.

Gällande omorganiseringen av stashen så är den både nödvändig och kommer sig naturlig eftersom den ska flytta. Jag kommer att behålla uppdelningen i vikt och vara fortsatt noga med att låta garn av samma kvalitet ligga tillsammans. Inom vikterna vill jag också dela upp garnet så att finstash hamnar för sig och bulkstash för sig. Detta inte för att diskriminera bulkstashen på något sätt utan för att det är rimligare att sticka barnsockor som ska ner i gummistövlar och tappas bort på förskolan i garn som är slitstarkt men inte så dyrt och då vill jag kunna hitta det garnet snabbt, medan däremot en skir sjal som ska ges bort i 50-årspresent kanske skulle kunna komma även från finstashen. Notera att finstash inte nödvändigtvis måste betyda dyrt garn utan det handlar även om färgning, garnkvalitet och personliga preferenser. Jag ska också försöka göra mig av med (gasp!) garn jag inte tycker om och som jag vet att jag aldrig kommer att sticka av. Misstänker att det finns lite lace weight och entrådigt som kan ligga pyrt till. Jag tror att det kommer att bli bra.

Sjalen på bilden är Mini Solutions Scarf by Kelene Kinnersly knit with mini skeins in Flow from Organic Knitters.

Hur gick det då?

Året är slut. Pandemiåret. Förhoppningsvis blir nästa år bättre på alla sätt men visst har det hänt bra saker det här året också. Framför allt undrar vi ju hur det har gått med mina stickningsmål för 2020.

1.Sticka något i restgarn

Jag stickade sjalen Jämnt ojämnt av JennyPenny av en massa restgarn. Jag kan inte säga att den blev supersnygg eller att jag använt den jättemycket (eller alls). Kan heller inte säga att den var jättekul att göra eftersom den vållade mig mycket huvudbry och flera upprepningar. Men samtidigt var den lite rolig att göra, när jag väl bestämt vilka färger jag skulle ha (även om de, som sagt, kanske inte blev toppenbra).

2.Sticka upp stashgarn för att skapa mer plats i stashen, framför allt i hyllorna för light fingering, fingering och sport.

Jodå, stashgarn har gått åt men tyvärr inte i samma utsträckning som jag skulle önska. De här sockorna i bomullsgarn blev till och även flera andra par sockor från stashgarn.

3. Våga sticka från de finare delarna av stashen.

Jag stickade som sagt en hel del med stashgarn och däribland dessa, som trots färgskalan var en riktigt härlig stickupplevelse. Garnet Feezy Feet från Ma Petite Laine var fullständigt ljuvligt och kom i min garnkalender 2019. Business Casual av Tanis Lavallen. Sedan är ju alltid frågan när något faktiskt blir stashgarn… Jag stickade en tröja av fint stashgarn också men den har ännu inte fotograferats.

4. Sticka något med minihärvor, gradierande garn och/eller ett kit.

Detta är sockan Julspår av Linda Fridholm som stickades av ett garnnit. Visserligen ett kit som köptes in enkom för projektet men det sa inte målet något om att man inte fick, och hade jag väntat med att sticka det till nästa år så hade det ju hunnit bli stashgarn. Jag är mest imponerad över att jag faktiskt påbörjade projektet. Jag stickade en sjal av minihärvor också men har inte hunnit fota den än.

5. Avsluta minst två projekt påbörjade 2019 eller tidigare.

Den här sjalen påbörjade jag 2019 och avslutade 2020. Det är ett av mina mest fantastiska projekt någonsin. Det var en uppdragsstickning från min bästa vän som stod för garn och pärlor. Wild Swan av Anne-Lise Maigaard & Nim Teasdale.

Den här snodden påbörjade jag också 2019 och avslutade 2020. Den var i sig ett uppfyllande av ett mål från 2019, att sticka något från min garnklubb. Färgningen är helt fantastisk, måste jag säga. Som en Monettavla. Minnetonka Cowl av AmythystPenguin Designs.

6. Sticka minst två saker till mig själv.

Jag sticka två tröjor till mig själv under året och det här är den ena. Jag älskar den – även om jag inser att jag maskade av helt fel över ärmarna – och jag har använt den mycket. Rift av Jacqueline Cieslak.

Den här sjalen blev till mest för att garnet var så fint och färgnamnet var så vackert – Autumn Romance. Jag har inte använt den men den är väldigt fin. Melaleuca Shawl av Ambah O’Brien.

Ganska bra ändå. Jag uppnådde mina mål och mer kan man inte begära. Jag återkommer med målen för 2021 men jag tror inte att det blir några större överraskningar där.

Vecka 51

Jag vet att vecka 51 är över och i och med att den är över har jag officiellt jullov. Det betyder inte att jobbet är över så jag har ägnat dagen åt att göra ett litet hack i den stora rättningshögen, men visst känns det ändå att det snart är jul.

Jag har ju fyllt på med juliga veckouppslag i min bujo och vecka 51 blev en klar favorit där jag verkligen fokuserade på broderi. Det är inte korsstygn den här gången utan mer märkduk – plattsöm, stjälkstygn och förstygn. Den röda färgen är perfekt och det kändes mysigt att låta “garnet” löpa över sidan. Washitejpen är pricken över i – jag är helt förälskad i den. Den påminner om ett Dimensionsbroderi och jag har nämnt förut att de broderierna på något sätt symboliserar den perfekta drömbilden av livet. Jag skulle vilja bo i ett Dimensionsbroderi, särskilt nu runt jul.

Det verkar dessutom som om veckouppslag och stickprojekt gått hand i hand för de matchar. Det röda garnet, med det passande namnet Christmas Red, passar perfekt till den röda pennan, och därför känns det extra roligt att jag dessutom hade handarbete som tema.

Projektet är inget mindre är mönstret Julspår i ett garnkit från Emelilyknits. Ganska lagom på alla sätt och vis: inget komplicerat mönster men heller inte så litet att det blir tråkigt att bara sticka runt, runt. Roligt att få byta färg och verkligen frossa i julkänsla (jag antar att det är bäst att sticka färdigt dem före nyår för sedan kommer jag nog vara less på färgkombinationen). Ibland kan det vara roligt att få fokusera på en annan färg än rött som julfärg men ibland är det också väldigt mysigt att gå tillbaka till det klassiska och verkligen leva ut det. Dessutom fick jag ett par söta, röda stickmarkörer i en garnkalender tidigare i december, som också matchade projektet alldeles utmärkt. Det enda jag känner mig skeptisk kring gällande det här projektet är att jag tror att sockorna kan bli lite väl stora men vi får se. Det kanske går att blocka rätt.

Sakta ner

Jag har varit en stolt ägare av en garnvinda och en nystare sedan 2012. Det kan vara den bästa uppfinningen någonsin. Det enda som krävs är ett par raka bordskanter och så kör man. Märkligt nog saknar mitt nuvarande hem just raka bordskanter. Antingen är kanten för tjock eller så är den inte tillräckligt djup eller så är det rund eller dekorerad på något sätt att det inte går att sätta fast något på den. Jag har fått lösa det på olika sätt genom åren. Bland annat har jag använt en fönsterbräda med stor framgång och jag har fått böka och möblera om lite för att det ska funka något sånär hjälpligt.

På sistone har jag dock fallit mer och mer för att nysta för hand. Jag minns förstås när jag var liten och fick sitta med händerna i en garnhärva medan mamma nystade. Ibland ställde hon två stolar nära varandra också när jag inte ville hjälpa till. Faktum är att anledningen till att jag äger en garnbinda och en nystare är för att Julle tyckte det var tråkigt i längden att sitta med händerna i en garnhärva. Nu slipper han och jag bryr mig heller inte om att ställa upp två stolar. Istället lägger jag ut min härva över knäna och så nystar jag. Jag tror att det handlar om ett väldigt tydligt sätt att varva ner. Det är så mycket som pågår i världen och i livet och det här är mitt undermedvetnas sätt att försöka lugna ner allting. Det behöver inte gå så fort hela tiden. Det är okej att bara sitta ner med sin tekopp och långsamt och metodiskt (och monotont) nysta sin fina härva till en söt liten boll.

“Huvudsaken en håller sig torr om föttera”

I oktober ska man sticka sockor och det har också jag gjort. Inte så många och inte så fancy men dock sockor. Einars vintersockor blev färdiga. Det gick ganska snabbt när jag väl satte igång såsom sockor i den här storleken och tjockleken har en förmåga att gå. De passar fint, eventuellt något långa, och blir fint i gummistövlarna i regnrusket. Mottagaren själv var rimligt misstänksam som alltid mot nya persedlar men accepterade sockorna efter en användning eller två.

Av resterna av samma garn så stickade jag ett par babysockor till en liten färsking som jag också vill ska vara varm om fötterna i vinter. De blev också bra men något mindre än förstås och de gick också snabbt. Jag var tydligen så ivrig att skicka iväg dem att jag glömde fota dem.

Vidare köpte jag ett sockkit som kom häromdagen men det har jag inte börjat sticka än. Vi får se när och om det blir av men jag är förtjust hittills. Kanske blir det en julklapp till någon.

Mönster: Raggsocka med bumeranghäl från Järbo. Garn: Mellanraggi från Järbo, färg 312.

Färdigt igår helst

Vanligtvis om hösten brukar jag ha olika varma projekt planerade. Det är sockor till små fötter, någon vante eller mössa hit, en bebiskofta dit och så vidare. Länge är det för varmt för att sätta igång och jag har gott om tid. Inte behövs några varma sockor i gummistövlarna än heller. Det är långt kvar innan det är dags. Länge är det långt kvar men så vips är det en regnig dag och jag inser att de där sockorna, som det var så långt kvar till de behövdes, de skulle helst ha varit färdiga igår. Och så får jag skarva på något sätt. Hitta ett alternativ och kanske, om det inte finns någon annan råd, ve och fasa, köpa ett par. Fötterna växer och jag, som tror att det går så fort att sticka barnsockor, vilket det ju egentligen gör, glömmer att det ju faktiskt bara går fort om man har tid att sitta och sticka.

Jag har en ärm kvar på en liten höstkofta till en ännu mindre mottagare men så fort den är färdig, då ska jag sätta igång med sockorna. Det går ju inte an att mitt barn går i köpessockor när halva lägenheten är fullständigt isolerad med sockgarn, och som jag brinner av iver att få sticka upp. Sockor ska stickas i storlek 27 och sedan kan jag andas ut, då behöver jag inte längre skämmas över vad barnet har på fötterna.

Nu ska jag gå och sticka färdigt den där ärmen.

Kabelknas

Gaaaaah! Det här hände just! Rundstickan gick sönder och kabeln gick av precis under själva stickan. Kabeln rann ut från maskorna nästan hela vägen. Jag har fixat det nu och det syns inget men det är ju typiskt att sådant här ska hända just när man tänkte sluta sticka för kvällen, jag vill inte börja i morgon med att laga något, plus att det ju förstås inte mår bra av att ligga över natten och med en aktiv tvååring som extra riskfaktor.

Jag antar att det blir stor påfrestning på kabeln just där den sitter fast i metalldelen som skruvas på stickan, särskilt med en längre kabel som får ta fler maskor och således tyngre projekt. Jag visste att det var på gång men ändå var jag lat och hoppades att det inte skulle ge med sig så länge projektet pågick. Kanske hade jag faktiskt bytt kabel om jag fått tag på en som var lika lång men när jag besökte min LYS (local yarn store) i fredags fanns det inga 80 cm-kablar. Inga svarta kablar heller tydligen, och då kändes en lila kabel på 100 cm inte som en motsvarighet.

Nu är kabeln bytt i alla fall, till en kortare men nyare och förhoppningsvis kan jag avsluta projektet till helgen utan vidare missöden (*ta i trä*).

Summering

Jag har en bild av att jag inte stickar så mycket längre. Att jag helt enkelt inte har tid. Att jobb och barn tar all min sticktid och att min fina stash bara står och samlar damm (pft, klart den inte gör, dessutom är den ju vacker att titta på). Och ja, jag har rätt på sätt och vis. På mitt förra jobba kunde jag sticka på rasterna åtminstone två gånger i veckan och på de flesta möten. Det var många maskor som kom till där. Likaså hade jag kortare arbetsdagar och en helt annan fritid när jag inte jobbade. Å andra sidan brukade jag plugga vid sidan av jobbet och dessutom träna flera gånger i veckan, men jag har ändå bilden av att jag hade mycket mer sticktid då än nu.

Den här veckan har det varit Kristi himmelsfärd och fyra dagars helg. Vi har mest varit hemma, hängt lite på gården eller i parken och inte gjort så mycket speciellt. Jag har stickat när barnet sover middag och ibland när vi har tittat på film och han inte har suttit i mitt knä. Ändå gick det framåt i en rasande fart och då sjalen jag stickar nu hade potential att bli ett svart hål så började jag se efter hur många ränder jag kunde få till varje dag. Vartannat varv ökas en maska och så håller det på tills det är närmare 200 maskor. Under torsdagen fick jag till 10×8 varv, det vill säga 10 mönsterrapporter med två ränder (ränder, inte varv) i varje. Dagen därpå stickade jag 6 rapporter (den dagen var jag också ute på promenad i solen en massa och “stickade inte så mycket”). Igår stickade jag 7 rapporter och idag har jag fått till 3. Nu har jag fått ihop rätt antal maskor och kan börja med kantspetsen.

Eftersom jag gillar att räkna ut saker så gjorde jag lite överslagsräkning och konstaterade att jag i runda slängar fick ihop 8 300 maskor igår och inte långt därifrån de andra dagarna heller. Det är ju jättemycket! Det är ju ett NaKnitMo-värdigt antal maskor på en dag. Att jag inte skulle ha någon sticktid är alltså bara inbillning, är jag väl bara ledig från jobbet så har jag ungefär lika mycket sticktid som jag hade innan familjen blev större. Det var en väldigt rolig upptäckt!

Straight from the cottage – April

Varje månad kommer det ett litet paket med en härva garn, ett foto av en växt eller ett träd som varit inspiration för garnet, ett litet brev, en tepåse och en mjukgörande produkt. Det är en garnklubb som är som en liten karamell och färgerna är alltid fina och inspirerande. April månads garn är inspirerat av pärlhyacinten och har en blålila ton. Väldigt vårigt. Krämen är läppbalsam med en svag doft av viol och jag måste säga att jag gillar att även krämen stämmer in färgmässigt med temat.

Pärlhyacinterna har inte stuckit upp i min mammas gräsmatta än men om jag hade färgat aprilgarn så hade jag valt att inspireras av scillorna. Varje vår blommar scillorna i rektorsparken och jag flyttas tillbaka till gymnasietiden, till musikalrepetitioner och ansvarslös och sorglös ungdom. (Sorglös ungdom är dock en myt, nog fanns det sorger och gott om dem, men de var av en annan karaktär än nu, och nog fanns det ansvar och mycket av det men inget i jämförelse med nu. (Då hade jag ett slutbetyg att oroa mig för, mitt eget, nu har jag 160.)) Jag känner mig både gammal och vis när jag betraktar scillorna, lite som om jag hade en hemlighet som andra aldrig kan förstå.

I juli är det slut på garnklubben från Eden Cottage Yarn. Det är synd för jag uppskattar verkligen de här små paketen, men samtidigt är det rimligt också. Klubbar som finns för alltid blir tråkiga i längden, jag har fått vara med i ett och ett halvt år, det får vara gott så. Nu ska jag istället njuta av de tre paket som är kvar och kanske också sticka något av dem.