Sakta ner

Jag har varit en stolt ägare av en garnvinda och en nystare sedan 2012. Det kan vara den bästa uppfinningen någonsin. Det enda som krävs är ett par raka bordskanter och så kör man. Märkligt nog saknar mitt nuvarande hem just raka bordskanter. Antingen är kanten för tjock eller så är den inte tillräckligt djup eller så är det rund eller dekorerad på något sätt att det inte går att sätta fast något på den. Jag har fått lösa det på olika sätt genom åren. Bland annat har jag använt en fönsterbräda med stor framgång och jag har fått böka och möblera om lite för att det ska funka något sånär hjälpligt.

På sistone har jag dock fallit mer och mer för att nysta för hand. Jag minns förstås när jag var liten och fick sitta med händerna i en garnhärva medan mamma nystade. Ibland ställde hon två stolar nära varandra också när jag inte ville hjälpa till. Faktum är att anledningen till att jag äger en garnbinda och en nystare är för att Julle tyckte det var tråkigt i längden att sitta med händerna i en garnhärva. Nu slipper han och jag bryr mig heller inte om att ställa upp två stolar. Istället lägger jag ut min härva över knäna och så nystar jag. Jag tror att det handlar om ett väldigt tydligt sätt att varva ner. Det är så mycket som pågår i världen och i livet och det här är mitt undermedvetnas sätt att försöka lugna ner allting. Det behöver inte gå så fort hela tiden. Det är okej att bara sitta ner med sin tekopp och långsamt och metodiskt (och monotont) nysta sin fina härva till en söt liten boll.