Decenniekrönika

Ny dag, ny månad, nytt år, nytt decennium och nytt språk. Från och med nu går bloggen över till svenska, delvis för att jag känner att en nystart är av nöden. Bloggen har legat lite i träda under hösten och nu är det dags för något nytt. Jag förutsätter att det kommer att ta lite tid att hitta stilen på svenska men jag är säker på att det löser sig allteftersom.

Jag tänkte starta det här bloggåret med en liten krönika över det gångna decenniet. Det finns en poäng i att då och då stanna upp och reflektera över vad som har hänt, det ger perspektiv på tillvaron. För att inte tala om att det är roligt.

Här är alltså min decenniekrönika.

2010 – började på ett nytt jobb som var både roligt och givande. Var maid of honor när min goda vän Lyndsey gifte sig i USA. Påbörjade min halvklassiker med Halvvättern, Vansbrosimmet och Lidingöloppet. Stickat.

2011 – hittade tillbaka till släktingar jag inte träffat på länge. Blev kär och besökte Paris och sedan tog kärleken slut ett tag senare. Satt i styrelsen för en studentorganisation. Började på ett nytt jobb och hittade nya vänner. Firade tio år som vänner med Agnieszka. Avslutade halvklassikern med Halvvasan. Gjorde färdigt min master. Stickat.

2012 – fick fast anställning. Träffade Julle. Blev aunt när min niece föddes. Reste till Härjedalen och Öland. Stickat.

2013 – förlorade pappa i början av året och det definierade större delen av året. Började blogga. Cyklade längs Göta kanal. Stickat.

2014 – flyttade ihop med Julle. Besökte både Lyndsey och Agnieszka i USA. Fyllde 30. Blev aunt igen när min nephew föddes. Stickat.

2015 – gifte mig. Hittade tillbaka till träningen. Åkte på romantisk helg till Öregrund. Stickat.

2016 – började förbereda mig för karriärbyte genom att börja läsa franska. Julle bytte jobb. Övningskörde med Karin. Reste till Nice. Stickat.

2017 – skrev kandidatuppsats i franska. Slutade på mitt jobb, började på min nya utbildning och fick jobb samtidigt. Började jobba extra i garnbutik. Upptäckte Silvana Imam och träffade Silvana Imam. Blev gravid. Genomförde 300 träningspass under året. Besökte Scotland, Ravenna och Öland. Stickat.

2018 – födde barn vilket förstås fullständigt dominerade året. Blev deprimerad. Blev aunt igen när min andra nephew föddes. Fick nytt extrajobb. Stickat.

2019 – tog examen och fick nytt jobb med fast anställning. Barnet fyllde ett och började på förskola. Stickat.

Det ser ut som om jag har jobbat väldigt mycket under decenniet som varit. Och det har jag. Men jag har också genomgått stora livsförändringar – begravt pappa, träffat Julle och gift mig, flyttat från studentlägenhet till en egen lägenhet, tagit tre examina, bytt karriär och fått barn. Och stickat. Det är inte illa. Jag undrar verkligen om 20-talet kan toppa det, det ska bli intressant att se. Det börjar nu.