Sticka något i restgarn

Det mål från förra året som jag är mest nöjd med att ha uppnått är nog den här sjalen, stickad i enbart restgarn. Jag letade i korgarna med restgarn och jag hittade en hel massa men den här kombinationen kändes bäst. Här finns garn från It’s good to be a girl-sjalen (det gröna, färgen heter Admire me och garnet är från Fru Valborg). Här finns också vitt Malabrigogarn, lila och grått från Paris in the Springtime, himmelsblått från June Afternoon med det underbara garnet från Shalimar och mörkgrått (fast jag har nog mer tänkt det som mörkblått) som kan vara från vampyrsjalen.

Jag har inte följt mönstret riktigt när det kommer till var kontrastfärgerna ska stoppas in, särskilt inte på andra halvan av sjalen för där blev det tydligt att vissa färger inte skulle räcka. Men det gör ju absolut ingenting och det är en av sakerna som är så bra med det här mönstret. En riktig restgarnssjal. Jag kanske gör en till någon gång just av den anledningen.

Sjalen är fin men jag har inte använt den så mycket. Jag använder sjalar allt mindre, tycker jag. Jag sitter inte så stilla på mitt jobb så jag behöver ingen sjal där, jag använder det inte hemma och jag går inte ut så mycket heller. Å andra sidan är jag definitivt en stickare som tänker mer på själva stickningsprocessen än på det färdiga resultatet så det kanske spelar mindre roll att jag just nu inte använder så mycket sjalar.

Mönster: Fealdan shawl av Kate Groop. 

Stickningsmål 2020

Förra året avlade jag några nyårslöften gällande min stickning. Sex mål att uppnå under 2019. Jag lyckades uppnå tre. Ytterligare ett är en definitionsfråga och ett annat är en pågående process. Men mer om det en annan dag. Nu ligger fokus på 2020 och frågan är vad målen för i år är.

Jag tyckte att förra årets mål var ganska bra så jag fortsätter nog med något liknande i år. Alltså:

  • sticka något i restgarn,
  • sticka upp stashgarn för att skapa mer plats i stassen, framför allt i hyllorna för light fingering, fingering och sport,
  • våga sticka från de finare delarna av stashen,
  • sticka något med minihärvor, gradierande garn och/eller ett kit,
  • avsluta minst två projekt påbörjade 2019 eller tidigare och
  • sticka minst två saker till mig själv.

Det sista är lågt räknat eftersom jag inte lyckades uppnå målet att sticka tolv lite större projekt till mig själv under 2019 och jag tvivlar på att jag komma att göra det under 2020 heller och kanske inte på ett par år framöver. Det är okej, jag har väldigt många stickade plagg som det är och det känns bra även om jag bara skulle hinna med några få saker till mig själv. För nu.

Yarnuary2020

Jag har bestämt mig för att följa #yarnuary2020 på instagram. Detta dels för att det är roligt och dels för att föra tillbaka lite kreativitet i tillvaron. Jag har kunnat sticka mer under året och känner att jag får tillräckligt med utlopp för kreativiteten för att inte känna tomhet över att jag inte slutför något men jag håller mig också till välbekanta projekt. Det är mycket sockor. Med Yarnuary2020 hoppas jag kanske kunna se på skapandet på lite nya sätt, utan att bli pretentiös.

Det ska inte vara något tvång utan bara vara roligt och kanske lite utmanande (inte minst för att det är januari och svårt att ta bilder på kvällen). Om jag inte har något att lägga upp så gör jag inte det, helt enkelt. Jag ska försöka posta på instagram varje dag och så får vi se hur mycket det kommer upp här på bloggen.

Dag 1: Vem lärde dig sticka?

Min mamma. Varken hon eller jag minns det men vi kan heller inte komma på vem som annars skulle ha gjort det. Sticka, virka och sy är något som jag har fått med mig från barndomen att man helt enkelt kan. Att det är allmänbildning. Jag vet att det inte är så, men i min familj har det alltid setts så. Man kan det även om man kanske inte gör det så ofta. Eller så gör man det ofta, om man vill det. Mamma syr. Hon stickar också men framför allt syr hon och jag har alltid får vara i hennes syrum och leka med stuvbitar och nål och tråd. Någon gång måste hon helt enkelt ha visat mig hur man stickar, och jag har stickat vantar, barnkläder och annat, men det var inte förrän jag var över 20 som jag blev riktigt fast.

Dag 2: En teknik du älskar.

Jag älskar att sticka flätor utan flätsticka. Allt blev så mycket lättare när jag lärde mig hur man gjorde och jag drar mig inte längre för att sticka mönster med flätor. Jag minns den första flätan jag stickade, det var definitivt mamma som lärde mig hur man gjorde det och jag övade på en lila provlapp som ökade väldigt i sidorna eftersom jag hade lite svårt att veta vad som var en maska och inte. Mamma använde en tändsticka som flätsticka och då gjorde jag det med. Jag har provat flätstickor men jag gillar dem inte, de är för långa och mest i vägen. Däremot har jag en gång blivit hånad av två äldre damer när jag använde min tändsticka, mycket onödigt. Alla stickar på olika sätt, så enkelt är det.

Sedan lärde jag mig hur man gör en fläta utan flätsticks och allt blev så mycket lättare. Snabbare och lättare och roligare. Det funkar bäst om man bara har två maskor man ska fläta med men det går bra med fler maskor också.

Dag 3: Din favoritplats att sticka på.

Min soffa. Den är rosa och fin och här har jag tillgång till alla mina pågående projekt, mina tillbehör och mina stickor. Jag har överblick över TV:n, vardagsrummet och större delen av lägenheten och framför allt har jag överblick över större delen av min stash. Det gör det lättare att fundera på projekt till exempel.

Decenniekrönika

Ny dag, ny månad, nytt år, nytt decennium och nytt språk. Från och med nu går bloggen över till svenska, delvis för att jag känner att en nystart är av nöden. Bloggen har legat lite i träda under hösten och nu är det dags för något nytt. Jag förutsätter att det kommer att ta lite tid att hitta stilen på svenska men jag är säker på att det löser sig allteftersom.

Jag tänkte starta det här bloggåret med en liten krönika över det gångna decenniet. Det finns en poäng i att då och då stanna upp och reflektera över vad som har hänt, det ger perspektiv på tillvaron. För att inte tala om att det är roligt.

Här är alltså min decenniekrönika.

2010 – började på ett nytt jobb som var både roligt och givande. Var maid of honor när min goda vän Lyndsey gifte sig i USA. Påbörjade min halvklassiker med Halvvättern, Vansbrosimmet och Lidingöloppet. Stickat.

2011 – hittade tillbaka till släktingar jag inte träffat på länge. Blev kär och besökte Paris och sedan tog kärleken slut ett tag senare. Satt i styrelsen för en studentorganisation. Började på ett nytt jobb och hittade nya vänner. Firade tio år som vänner med Agnieszka. Avslutade halvklassikern med Halvvasan. Gjorde färdigt min master. Stickat.

2012 – fick fast anställning. Träffade Julle. Blev aunt när min niece föddes. Reste till Härjedalen och Öland. Stickat.

2013 – förlorade pappa i början av året och det definierade större delen av året. Började blogga. Cyklade längs Göta kanal. Stickat.

2014 – flyttade ihop med Julle. Besökte både Lyndsey och Agnieszka i USA. Fyllde 30. Blev aunt igen när min nephew föddes. Stickat.

2015 – gifte mig. Hittade tillbaka till träningen. Åkte på romantisk helg till Öregrund. Stickat.

2016 – började förbereda mig för karriärbyte genom att börja läsa franska. Julle bytte jobb. Övningskörde med Karin. Reste till Nice. Stickat.

2017 – skrev kandidatuppsats i franska. Slutade på mitt jobb, började på min nya utbildning och fick jobb samtidigt. Började jobba extra i garnbutik. Upptäckte Silvana Imam och träffade Silvana Imam. Blev gravid. Genomförde 300 träningspass under året. Besökte Scotland, Ravenna och Öland. Stickat.

2018 – födde barn vilket förstås fullständigt dominerade året. Blev deprimerad. Blev aunt igen när min andra nephew föddes. Fick nytt extrajobb. Stickat.

2019 – tog examen och fick nytt jobb med fast anställning. Barnet fyllde ett och började på förskola. Stickat.

Det ser ut som om jag har jobbat väldigt mycket under decenniet som varit. Och det har jag. Men jag har också genomgått stora livsförändringar – begravt pappa, träffat Julle och gift mig, flyttat från studentlägenhet till en egen lägenhet, tagit tre examina, bytt karriär och fått barn. Och stickat. Det är inte illa. Jag undrar verkligen om 20-talet kan toppa det, det ska bli intressant att se. Det börjar nu.