Straight from the cottage – April

Varje månad kommer det ett litet paket med en härva garn, ett foto av en växt eller ett träd som varit inspiration för garnet, ett litet brev, en tepåse och en mjukgörande produkt. Det är en garnklubb som är som en liten karamell och färgerna är alltid fina och inspirerande. April månads garn är inspirerat av pärlhyacinten och har en blålila ton. Väldigt vårigt. Krämen är läppbalsam med en svag doft av viol och jag måste säga att jag gillar att även krämen stämmer in färgmässigt med temat.

Pärlhyacinterna har inte stuckit upp i min mammas gräsmatta än men om jag hade färgat aprilgarn så hade jag valt att inspireras av scillorna. Varje vår blommar scillorna i rektorsparken och jag flyttas tillbaka till gymnasietiden, till musikalrepetitioner och ansvarslös och sorglös ungdom. (Sorglös ungdom är dock en myt, nog fanns det sorger och gott om dem, men de var av en annan karaktär än nu, och nog fanns det ansvar och mycket av det men inget i jämförelse med nu. (Då hade jag ett slutbetyg att oroa mig för, mitt eget, nu har jag 160.)) Jag känner mig både gammal och vis när jag betraktar scillorna, lite som om jag hade en hemlighet som andra aldrig kan förstå.

I juli är det slut på garnklubben från Eden Cottage Yarn. Det är synd för jag uppskattar verkligen de här små paketen, men samtidigt är det rimligt också. Klubbar som finns för alltid blir tråkiga i längden, jag har fått vara med i ett och ett halvt år, det får vara gott så. Nu ska jag istället njuta av de tre paket som är kvar och kanske också sticka något av dem.

Business casual – topp 4

Jag är fortfarande lite fascinerad över att jag har lyckats sticka 13 par Business casual-sockor på fem år och jag tänkte att jag skulle göra en liten topplista över vilka som är mina favoritpar. Av dessa tretton par har jag givit bort tio och behållit tre själv men där måste jag erkänna att jag egentligen bara använder och har använt ett av paren regelbundet.

På plats nummer 4: 

Agnieszkas sockor, som var de första jag stickade i det här mönstret. De får vara med eftersom de dels blev väldigt fina (undrar dock fortfarande varför garnet “poolade” på den ena men inte på den andra, men outgrundliga äro stickningens vägar) och dels gjorde att jag upptäckte mönstret. De stickade jag hösten 2015.

Plats nummer 3:

Det första paret sockor jag stickade till min svärfar. De är med för att garnet är fullständigt oemotståndligt. Det såg inte mycket ut för världen när det var i sitt nystan men fick verkligen komma till sin rätt i det här mönstret. Dessa stickade jag också hösten 2015.

Plats nummer 2:

Mina egna! De som jag fortfarande använder trots att det är hål på dem. Jag är inte superförtjust i färgen, det kan jag inte påstå; jag tycker att det är en konstig färgkombi och den är inte snyggare fyra år senare efter att jag har använt sockorna alldeles för mycket och givit dem alldeles för lite kärlek. Vad som däremot är fullständigt fantastiskt med dessa sockor är hur mjuka de är. Det är som att ha fötterna inneslutna i marsvin och därför näns jag inte kasta bort dem. (Jag borde dock verkligen stoppa dem…) Dessa kom till på sensommaren 2016.

Och till sist, på plats nummer 1:

Godissockorna jag stickade på beställning till min knyppelfröken. Hon valde garnet (det är samma sort som min svärfars) och resultatet blev enastående. En vacker dag ska jag sticka ett par likadana till mig själv. Dessa blev också färdiga på sensommaren 2016, fast lite senare än mina.

Mycket överraskande

Årets påskstickning var sannerligen en överraskning. Brunt och grått är inte direkt mina färger och definitivt inte tillsammans men jag hade fått ett nystan i en adventskalender och tänkte att någon gång måste man ju sticka upp det (plus att jag verkar ha väldigt mycket lättare för att sticka upp stashgarn som jag inte finner så aptitretande men istället spara det garn jag älskar, vilket är så dumt men icke desto mindre svårt att komma ifrån). Dessutom var det från ett garnföretag som jag aldrig har testat förut så det gjorde det hela lite mer spännande.

Mönstret var lätt. Business casual, som alltid. Jag såg att jag har stickat det mönstret totalt  13 gånger hittills och minst ett par om året mellan 2015 och 2018. 2019 använde jag det dock inte men det känns annars rimligt att ha åtminstone ett par stickade Business casual per år.

I och med att garnet var lite tråkigt i färgen trodde jag att jag skulle tröttna på projektet, särskilt när jag föll för frestelsen och lade upp ett mer färgglatt projekt, men jag höll faktiskt ut. Jag tror att det dels hade att göra med att garnet var trevligt att arbeta med och dels att mönstret ju är en fröjd (13 par så jag vet) och därför flöt på bra. En annan anledning var nog att jag stickade så snabbt att jag hann bli färdig innan jag var uttråkad. Resultatet blev, som alltid med Business casual, mycket lyckat och garnet är verkligen trevligt. Lyckligtvis har jag mer och i betydligt gladare färger.

Mönster: Business Casual av Tanis Lavallee. Garn: Feezy Feet från Mon Sheep Shop, färg Rester “cozy”.

Påskstickning vi minns

Runt påsk brukar jag tycka att våren är här på riktigt och jag börjar längta efter färg. Påsken är också en tid som jag förknippar med stickning. Minst fyra lediga dagar som förutom en och annan familjesammankomst kan ägnas helt åt stickning. (Sedan fick jag barn och det här med fyra dagar som kan ägnas helt åt stickning fick modifieras en smula.) Men påsk innebär stickning och färg och det betyder förstås att påskstickningen kan vara galet färgglad. Likaså är det som om påskstickninjgsprojektet ofta är lite särskilt speciellt. Det där projektet jag har längtat efter att lägga upp men sparat till mina fyra lediga stickdagar.

Förra året presenterade jag Einars färgglada kofta i Edition 3 i färgen English Garden. Kofta är för övrigt ett ord han har full koll på, vilket är fullt rimligt då det här är ett hus med många koftor.

2018 var jag tämligen gravid runt påsk och stickade på den ljuvliga lilla kofta som min bäbis skulle komma hem från BB i. Det gjorde han också, även om den var rätt stor, och han invigde den genom att lägga sitt livs första kräkning på den.

2017 hade jag inte så mycket tid att sticka över påsk och då fick en liten pulsvärmare dugga. Den ligger numera på mitt skrivbord på jobbet.

2016 hade jag en underbart produktiv påsk och smackade på med både en färgglad sjal och likaså ett par gula pulsvärmare.

2015 knypplande jag bröllopsspets för glatta livet och lade till färgglada pärlor.

2014 befann jag mig i fjällen och stickade på en nyckelpigekofta till min niece.

Idel färg på olika sätt och speciella projekt. Vad var då årets påskstickning? Det kommer upp i morgon men så mycket kan jag säga att jag är fortfarande förvånad.

Runt, runt, runt

Jag stickar en tröja på stickor nummer 3,5 mm. Det tar tid. Det är maska på maska på maska, runt, runt, runt och jag börjar bli less. Jag börjar bli sugen på en socka vid sidan om eller en paussjal eller vad som helst som är lite mer utmanande än runt, runt, runt. Lyckligtvis vet jag inte vad jag i så fall skulle lägga upp eller med vilket garn, jag har inget specifikt projekt som pockar på och det är tur för annars hade jag nog lagt upp för länge sedan. Nej, istället har jag bara min tröja, runt, runt, runt, och mitt intresse för annat befinner sig helt och hållet endast i idéstadiet. Jag borde undvika allt vad garn heter bara för att låta det förbli så, så att tröjan faktiskt blir klar, men det blir knepigare när jag också måste nästan muta mig själv för att överhuvudtaget sätta mig med den. En liten paus vore inte fel men en liten paus kan lätt växa till en stor paus och till sist har pausen blivit så lång att projektet hamnat i kategorin UFO och det vill jag inte. Det är väl bara att bita ihop och kötta på men så särskilt inspirerande är det inte längre.

Tur i oturen är dock att allt jag kan tänka på att sticka är nya tröjor och det ska nog mycket till innan jag lägger upp en ny tröja innan den här är avslutad.

Okej, tillbaka till gruvan.

Guldlock och de tre paren sockor

Vi har hittills haft en helg med snö den här vintern och det verkar inte som om det kommer att bli mer. Det tycker jag är väldigt tråkigt för jag älskar snö och det lilla barnet klappar på pulkan varje gång vi ska gå ut och vill åka och varje gång får jag förklara att tyvärr, det går inte. Men den helg det var snö, då hann vi åka pulka och det är jag glad för. Vi åkte med goda vänner och vi kom in på bristande vinterskor och tjocka sockor och jag vädrade morgonluft för jag förstod att det fanns behov. Jag kan ju inte stillasittande se på när mina vänner fryser så över jullovet passade jag på att sticka sockor så det stod härliga till.

Det är lite Guldlock över det – tre par sockor i olika storlekar – men det största paret sockor, Pappa Björns sockor, kände jag behövde vara tjocka och jag plockade fram ett ganska sobert garn ur stashen, Aurora från Viking of Norway. Det kändes som ett passande garnnamn för ändamålet. Färgen är det mycket inspirerande numret 660.

Sockpar nummer två lyckades jag matcha med en snöoverall vilket gjorde mig mycket nöjd och lika nöjd blev jag när jag kunde plocka fram ännu ett stashgarn, sock weight den här gången – Merino Raggi från Järbo, färg Black & Aqua. Det är paret visar också att jag på sätt och vis uppnåt målet från 2019 att sticka stashgarn men jag ser nog ändå målet som bara delvis uppnått eftersom det så att säga är pågående. Alldeles oavsett så är det här garnet en dröm att sticka i och jag överväger att köpa mer (vilket skulle vara mycket kontraproduktivt).

Lilla Björns sockor är också första färdiga projektet för 2020. Här använde jag resterna från Mamma Björns sockor och Emmas sockor, som blev klara i december, båda i Merino Raggi. Nu skulle man kunna säga att jag har uppnått ett av målen för 2020: att sticka något i restgarn men även detta är väl ett pågående mål, tycker jag.

De tre paren sockor levererades igår och huset har blivit av med ca 150 gram garn. Inte mycket kanske men med tanke på att garn är lätt och stickning tar tid så är det ändå ganska bra gjort. För att inte tala om att ytterligare tre personer slipper frysa om fötterna (inte för att det nödvändigtvis gjorde det innan heller men låt mig drömma).

Mönster för Mamma Björns och Lilla Björns sockor är 92251 Seven Socks från Järbo och Pappa Björns sockor är 92245 Klassiska raggsockor i ylle, också från Järbo.

Draco Dormiens Nvnqvam Titillandvs

Jag bara måste visa vilken fin skyltning som Hanna på Yllotyll har gjort. Alla detaljer är fantastiska men det jag älskar allra mest är breven. Det är liksom tanke i hela fönstret och breven skulle inte komma till sin rätt på det här sättet om inte alla övriga detaljer var så genomtänkta. Hon vet vad hon sysslar med, hon Hanna.

Anledningen till skyltningen är denna – den officiella Harry Potter-stickboken som just kommit ut. Jag har skaffat mig ett exemplar och den är väldigt fint gjord. Även här är det genomtänkta detaljer och spännande information från skapandet av filmerna. Mönstren i sig är jag däremot lite mindre imponerad av, jag har hittat mer fint i inofficiella Harry Potter-stickmagasin. Jag tror också att man kanske blir mer förtjust i boken om man redan var sugen på en Grydffindor- eller Slytherinhalsduk men det är inte jag (kanske för att jag med största sannolikhet är en Hufflepuff och deras färger är gult och svart, en kombo jag definitivt inte skulle sticka en halsduk i (för övrigt är ju ordet Hufflepuff uppenbart grönt så redan där är det ju något fel med färgerna)). Jag är dock väldigt glad över att ha hittat boken och jag kommer säkert att få nytta av den på ett eller annat sätt.

Sticka något i restgarn

Det mål från förra året som jag är mest nöjd med att ha uppnått är nog den här sjalen, stickad i enbart restgarn. Jag letade i korgarna med restgarn och jag hittade en hel massa men den här kombinationen kändes bäst. Här finns garn från It’s good to be a girl-sjalen (det gröna, färgen heter Admire me och garnet är från Fru Valborg). Här finns också vitt Malabrigogarn, lila och grått från Paris in the Springtime, himmelsblått från June Afternoon med det underbara garnet från Shalimar och mörkgrått (fast jag har nog mer tänkt det som mörkblått) som kan vara från vampyrsjalen.

Jag har inte följt mönstret riktigt när det kommer till var kontrastfärgerna ska stoppas in, särskilt inte på andra halvan av sjalen för där blev det tydligt att vissa färger inte skulle räcka. Men det gör ju absolut ingenting och det är en av sakerna som är så bra med det här mönstret. En riktig restgarnssjal. Jag kanske gör en till någon gång just av den anledningen.

Sjalen är fin men jag har inte använt den så mycket. Jag använder sjalar allt mindre, tycker jag. Jag sitter inte så stilla på mitt jobb så jag behöver ingen sjal där, jag använder det inte hemma och jag går inte ut så mycket heller. Å andra sidan är jag definitivt en stickare som tänker mer på själva stickningsprocessen än på det färdiga resultatet så det kanske spelar mindre roll att jag just nu inte använder så mycket sjalar.

Mönster: Fealdan shawl av Kate Groop. 

Stickningsmål 2020

Förra året avlade jag några nyårslöften gällande min stickning. Sex mål att uppnå under 2019. Jag lyckades uppnå tre. Ytterligare ett är en definitionsfråga och ett annat är en pågående process. Men mer om det en annan dag. Nu ligger fokus på 2020 och frågan är vad målen för i år är.

Jag tyckte att förra årets mål var ganska bra så jag fortsätter nog med något liknande i år. Alltså:

  • sticka något i restgarn,
  • sticka upp stashgarn för att skapa mer plats i stashen, framför allt i hyllorna för light fingering, fingering och sport,
  • våga sticka från de finare delarna av stashen,
  • sticka något med minihärvor, gradierande garn och/eller ett kit,
  • avsluta minst två projekt påbörjade 2019 eller tidigare och
  • sticka minst två saker till mig själv.

Det sista är lågt räknat eftersom jag inte lyckades uppnå målet att sticka tolv lite större projekt till mig själv under 2019 och jag tvivlar på att jag komma att göra det under 2020 heller och kanske inte på ett par år framöver. Det är okej, jag har väldigt många stickade plagg som det är och det känns bra även om jag bara skulle hinna med några få saker till mig själv. För nu.

Yarnuary2020

Jag har bestämt mig för att följa #yarnuary2020 på instagram. Detta dels för att det är roligt och dels för att föra tillbaka lite kreativitet i tillvaron. Jag har kunnat sticka mer under året och känner att jag får tillräckligt med utlopp för kreativiteten för att inte känna tomhet över att jag inte slutför något men jag håller mig också till välbekanta projekt. Det är mycket sockor. Med Yarnuary2020 hoppas jag kanske kunna se på skapandet på lite nya sätt, utan att bli pretentiös.

Det ska inte vara något tvång utan bara vara roligt och kanske lite utmanande (inte minst för att det är januari och svårt att ta bilder på kvällen). Om jag inte har något att lägga upp så gör jag inte det, helt enkelt. Jag ska försöka posta på instagram varje dag och så får vi se hur mycket det kommer upp här på bloggen.

Dag 1: Vem lärde dig sticka?

Min mamma. Varken hon eller jag minns det men vi kan heller inte komma på vem som annars skulle ha gjort det. Sticka, virka och sy är något som jag har fått med mig från barndomen att man helt enkelt kan. Att det är allmänbildning. Jag vet att det inte är så, men i min familj har det alltid setts så. Man kan det även om man kanske inte gör det så ofta. Eller så gör man det ofta, om man vill det. Mamma syr. Hon stickar också men framför allt syr hon och jag har alltid får vara i hennes syrum och leka med stuvbitar och nål och tråd. Någon gång måste hon helt enkelt ha visat mig hur man stickar, och jag har stickat vantar, barnkläder och annat, men det var inte förrän jag var över 20 som jag blev riktigt fast.

Dag 2: En teknik du älskar.

Jag älskar att sticka flätor utan flätsticka. Allt blev så mycket lättare när jag lärde mig hur man gjorde och jag drar mig inte längre för att sticka mönster med flätor. Jag minns den första flätan jag stickade, det var definitivt mamma som lärde mig hur man gjorde det och jag övade på en lila provlapp som ökade väldigt i sidorna eftersom jag hade lite svårt att veta vad som var en maska och inte. Mamma använde en tändsticka som flätsticka och då gjorde jag det med. Jag har provat flätstickor men jag gillar dem inte, de är för långa och mest i vägen. Däremot har jag en gång blivit hånad av två äldre damer när jag använde min tändsticka, mycket onödigt. Alla stickar på olika sätt, så enkelt är det.

Sedan lärde jag mig hur man gör en fläta utan flätsticks och allt blev så mycket lättare. Snabbare och lättare och roligare. Det funkar bäst om man bara har två maskor man ska fläta med men det går bra med fler maskor också.

Dag 3: Din favoritplats att sticka på.

Min soffa. Den är rosa och fin och här har jag tillgång till alla mina pågående projekt, mina tillbehör och mina stickor. Jag har överblick över TV:n, vardagsrummet och större delen av lägenheten och framför allt har jag överblick över större delen av min stash. Det gör det lättare att fundera på projekt till exempel.