“Huvudsaken en håller sig torr om föttera”

I oktober ska man sticka sockor och det har också jag gjort. Inte så många och inte så fancy men dock sockor. Einars vintersockor blev färdiga. Det gick ganska snabbt när jag väl satte igång såsom sockor i den här storleken och tjockleken har en förmåga att gå. De passar fint, eventuellt något långa, och blir fint i gummistövlarna i regnrusket. Mottagaren själv var rimligt misstänksam som alltid mot nya persedlar men accepterade sockorna efter en användning eller två.

Av resterna av samma garn så stickade jag ett par babysockor till en liten färsking som jag också vill ska vara varm om fötterna i vinter. De blev också bra men något mindre än förstås och de gick också snabbt. Jag var tydligen så ivrig att skicka iväg dem att jag glömde fota dem.

Vidare köpte jag ett sockkit som kom häromdagen men det har jag inte börjat sticka än. Vi får se när och om det blir av men jag är förtjust hittills. Kanske blir det en julklapp till någon.

Mönster: Raggsocka med bumeranghäl från Järbo. Garn: Mellanraggi från Järbo, färg 312.

Bujo – oktober

Oktober är nästan slut och jag har ännu inte visat månadens tema. Återigen inspirerad av andra – Amanda Rach Lee – valde jag höstlöv som tema. Jag fick slita lite i början för att få till det men allteftersom månaden fortskred så hittade jag mer och mer rätt.

Jag valde ett citat från en dikt som heter The Autumn Wind baserad på Mary Jane Carrs dikt Pirate Wind och handlar egentligen om sport men jag tycker att den kan passa lite var som. Dessutom fick jag möjlighet att använda olika typsnitt och färger vilket alltid är roligt.

På tal om färger så skrev jag lite sist om vad jag tänkte kring mitt val av bok och det jag verkligen inte gillar med den här boken är att färgerna blöder igenom sidorna. Jag gillar färg så färg blir det i min bujo och då kan jag inte ha en massa kladd på sidorna. Är temat höstlöv så måste det förstås vara färg, det är ju en av njutningarna med hösten, alla färger.

En bit fram i oktober testade jag på att rita lönnlöv och det gick faktiskt över förväntan. Vecka 42 var överlag en väldigt trevlig och vänlig vecka, så att säga. Jag gillar harmonin som blev på sidan med färgerna, både den gröna och den bruna som bas och gul, orange och röd som accenter. Det var ett väldigt välkomnande uppslag, om man kan säga så. Inspirerad och peppad av min kollega Elin vågade jag mig också på att försöka göra övergångar mellan färgerna vilket särskilt den röda var väldigt tacksam att träna med. Men det blödde igenom så gräsligt att sidan efter…

… fick ha lönnlöv på exakt samma ställe. Det funkade ju bra den här gången men det funkar ju inte i längden. Därför har jag faktiskt köpt nästa termins bok. Den blir lite mindre, B5-format, vilket jag hoppas ska funka, och med tjockare sidor, 160 gsm. Det är också fler sidor totalt, närmare 160 till skillnad från 120 i den här, vilket borde passa för vårterminen. Allt det här gör att nästa bok blir ohyggligt tjock men förhoppningsvis blir det inte ett så stort problem.

Jag fortsatte med mina övergångar under vecka 43 och gillade det skarpt, särskilt som jag också höll mig till färgfördelningen från veckan före. Jag fick äntligen till hur jag skulle göra för att få löven att se ut att flyga, även om det förstås hade kunnat gå ännu bättre. Det är roligt att man kan se en utveckling genom månaderna, hur jag blir bättre och bättre på att rita temat. Egentligen är förstasidan den sämsta eftersom det är där jag testar temat första gången men sedan blir det bättre, vecka för vecka. Jag tror också att det är viktigt att inte låsa sig alltför mycket vid sitt tema. Jag testade nya löv, det funkade och blev bra, en annan gång kanske jag byter färg (på förekommen anledning) om det inte känns rätt.

Den här veckan är det höstlov så jag skruvade upp det med lite spöken, pumpor och ljus. Det är ju mestadels en jobbkalender så det blir inte mycket skrivet i den sådana här veckor  när det inte är några lektioner, men det skulle ju vara konstigt att hoppa över en vecka också.

Nu är det dags att förbereda för november som ju är månaden där jag fyller år och det måste förstås speglas i min bujo.

Färdigt igår helst

Vanligtvis om hösten brukar jag ha olika varma projekt planerade. Det är sockor till små fötter, någon vante eller mössa hit, en bebiskofta dit och så vidare. Länge är det för varmt för att sätta igång och jag har gott om tid. Inte behövs några varma sockor i gummistövlarna än heller. Det är långt kvar innan det är dags. Länge är det långt kvar men så vips är det en regnig dag och jag inser att de där sockorna, som det var så långt kvar till de behövdes, de skulle helst ha varit färdiga igår. Och så får jag skarva på något sätt. Hitta ett alternativ och kanske, om det inte finns någon annan råd, ve och fasa, köpa ett par. Fötterna växer och jag, som tror att det går så fort att sticka barnsockor, vilket det ju egentligen gör, glömmer att det ju faktiskt bara går fort om man har tid att sitta och sticka.

Jag har en ärm kvar på en liten höstkofta till en ännu mindre mottagare men så fort den är färdig, då ska jag sätta igång med sockorna. Det går ju inte an att mitt barn går i köpessockor när halva lägenheten är fullständigt isolerad med sockgarn, och som jag brinner av iver att få sticka upp. Sockor ska stickas i storlek 27 och sedan kan jag andas ut, då behöver jag inte längre skämmas över vad barnet har på fötterna.

Nu ska jag gå och sticka färdigt den där ärmen.

Bujo – september

September flyger fram och det har också varit temat för månadens bujo – pappersflygplan. Det var ett roligt tema som gick att variera på många sätt. Månadens kontrastfärg var ljusblå.

Jag är mer och mer förtjust i att använda en bullet journal. Jag gillar att ha allting samlat i en och samma bok och jag gillar att få vara kreativ med pennor och design och testa olika saker. Det är lite lugnande. Jag kan dock se att det kan bli lite körigt att hinna med att sätta upp mina uppslag ibland men så länge jag ligger i framkant så funkar det bra.

Jag är lite fundersam till storleken på boken dock. Eller snarare, jag gillar storleken, utrymmet behövs, men det gör att papperet är lite väl tunt för alla typer av pennor och dessutom att det inte finns så många sidor. Jag tror att den här boken kommer att vara lagom för den här terminen men under våren kommer jag att behöva fler sidor eftersom det är fler veckor. Eller så kan jag slå ihop mötesuppslagen på något sätt men jag vill heller inte trängas i min bujo. Nåväl, detta är funderingar jag får ha framåt årsskiftet när det är dags att flytta in i en ny bujo.

Bujo – augusti

Det blev en bullet journal, eller bujo. Många timmar har jag ägnat åt att sätta upp den, lägga in alla mina sidor i början och de övriga för augusti (och nu också september), men än så länge är det värt det. Och det är roligt! I början på min bok har jag sidor för årsuppslag, stickning och läsning, ett citat och ett försättsblad, ett så kallat grid spacing cheat sheet, en nyckel som visar vad alla tecken ska betyda, och lite annat. Sedan följer augusti med förstasida och citatsida. Temat för augusti blev lavendel. Jag tänkte att det skulle vara tillräckligt lätt för att jag skulle fixa att rita det och det tycker jag faktiskt stämde. Jag ville ju ha en bok i A4-format och det är jag nöjd över men det kan vara lite läskigt att känna att jag ska fylla en hel sida med teckningar. Att göra en ram runt själva månaden blev ett sätt att komma runt det och det känns som om jag har hittat en stil som passar mig.

Ett månadsuppslag är bra att ha och även om jag inte använde det i augusti så mycket så tror jag att det kommer att behövas betydligt mer i september.

Sedan kommer veckouppslagen med plats för hela mitt schema och att-göra-lista. Mitt enda problem är att jag har ett rätt bra minne och därför, ironiskt nog, glömmer att skriva in saker eftersom jag kommer ihåg det ändå.

Under de senaste veckorna har jag petat och filat och kommit på vad som passar mig bäst och jag leker med olika typsnitt och pennor och kluriga lösningar. Det är roligt! Ibland blir det fel men det gör inget, då gör man bara om eller skarvar lite. Det är roligt att använda boken och jag tycker om att ha allting samlat på ett och samma ställe, framför allt  mina mötessidor som ligger efter veckouppslagen. Systemet med att inte ha alla veckor färdiga funkar faktiskt, eftersom jag dels har årsuppslaget och dels månadsuppslaget, vilket jag var lite fundersam över från början. Så ja, jag kommer att fortsätta ett tag till i alla fall.

Vattenfärg!

Jag är helt fast i det här med en bullet journal. De senaste dagarna har jag enbart tittat på youtubevideos av olika teman och uppslag och så vidare. I en av filmerna, temat för december 2019 av AmandaRachLee, så är temat norrsken och hon målade med vattenfärg och använde sedan målningen som underlag och klippte ut olika delar av den för att dekorera sidorna för december. Jag tänkte att eftersom jag ju inte direkt ritar så är det här kanske ett alternativ för mig. Det blev helt okej, tycker jag, med tanke på att jag inte målar heller och inte har hållit i en pensel sedan 2013. Det blev kanske inte direkt ett norrsken utan något mer abstrakt (även om norrsken förstås är tämligen abstrakta) men det gör ju inget, det kan funka ändå. Kanske blev det en augustinatt istället? Hemligheten, som jag lärde mig i videon, är att blöta ner papperet med penseln från början, så flyter färgerna mer in i varandra och man kan undvika skarpa kanter.

Det här kan verkligen vara ett sätt för mig att skapa teman och få in lite färg i min bullet journal, tänker jag, men jag ska experimentera lite mer. Just nu håller jag mest på att fundera på vilka sidor jag bör och vill ha med och var och så vidare och då är youtubefilmerna guld. Färg är dock viktigt, jag behöver färg och jag vet att det var det som drog mig till bullet journals från första början, att det var så mycket färg och bilder.

Det blir med största säkerhet en bullet journal. Betyder det här att jag måste lära mig kalligrafi nu?

Bullet journal?

Jag har rätt länge varit intresserad av bullet journals men inte riktigt förstått hur de fungerar. Jag har skaffat en förtryckt men kom liksom inte igång ordentligt. Här i veckan, av någon anledning, började jag fundera mer på det och började läsa på. Vad är det? Vad fyller det för funktion? Hur gör man? Vad behöver man?

Först och främst har jag insett att man måste fundera på sina egna behov och när jag gjorde det så insåg jag att en förtryckt aldrig skulle fungera för mig. Sedan vet jag att om jag inte kan få in hela mitt jobb i boken så kommer jag inte att använda den. Poängen är ju att få struktur, inte att behöva leta efter var jag ska skriva och i slutänden sitta med femtioelva post-it-lappar. Jag gillar att ha struktur men jag har ofta svårt att se i förväg vad som passar bäst för mig, innan jag har allt material att strukturera. Kaos före ordning, helt enkelt. Därför måste jag planera min bullet journal och bestämma vad som funkar. Jag tror att jag är redo för jag vet vad jag behöver i mitt jobb nu.

Men om hela jobbet ska få plats så måste jag ha mycket plats. Jag har haft många kalendrar i mitt liv och jag vet vilken kalenderöversikt som passar mig bäst – jag behöver en hel vecka på ett uppslag och så som det ser ut nu så behöver jag dagarna i kolumner bredvid varandra. Jag testade lite i ett gammalt kollegieblock och jag tror att det funkar. Likaså vill jag ha möjlighet att skriva listor för varje dag för det är alltid något som måste skrivas ut, mailas, läggas upp och så vidare. Det kräver en bok som är omkring en A4-tror jag och då undrar jag om jag orkar bära med mig den. Men om den samtidigt gör ett kollegieblock redundant så kanske det inte är något problem (även om jag förstås kommer att ha båda med mig, åtminstone till en början).

En annan sak jag lärt mig är att jag ska vara flexibel och inte lägga upp alla veckor på en gång, eller i alla fall inte göra dem statiska, ifall jag behöver ändra layouten. Jag har helt snöat in på videor på youtube där olika personer – framför allt AmandaRachLee – visar hur de tänker med sin bullet journal och jag tror att med rätt planering så kan jag nog få till det, även om jag inte kommer att lyckas fylla den med fina teckningar och sådant. Jag tror att jag ska försöka göra en testtermin och se om det funkar och sedan utvärdera i december.

Så hur ska jag lägga upp det då? Ja, jag vill ha översikter i början över långsiktiga saker att göra, som jag kan använda hela terminen. Likaså vill jag ha plats för att ha alla mina mötesanteckningar samlade, det vill säga alla anteckningar för möten med samma grupper ska vara tillsammans. Det borde sammanlagt bli fem olika avsnitt. Varje månads veckor sitter ihop men med några sidors mellanrum mellan månaderna. I början på varje månad bör en månadsöversikt sitta och i slutet av en månad bör det vara en sida för samlad info av något slag. Någon sida med kontaktuppgifter borde det också finnas.

Det här låter som en samlad bok med kalender, adressbok, att-göra-listor och mötesanteckningar. Det är rätt mycket att kräva av en stackars bok. Många av de videor jag har tittat på har också lagt in saker som self care, framtidsmål och kulturevenemang, resor och så vidare. Jag tror inte att jag kommer att göra det eftersom mål och visioner stressar mig lite och meningen med allt är ju att minska stress. Jag tycker att det är onödigt att behöva uppleva ångest för att man misslyckats med att hålla sitt nyårslöfte etc. Däremot kan jag tänka mig lite uppmuntrande eller roliga citat och på sikt vore det kul att kunna stoppa in bilder i en bullet journal också – månadens bild och så vidare.

En bullet journal för arbetet är nog vad det mest kommer att gå ut på eftersom det som är självutvecklande har ett väldigt begränsat utrymme i mitt liv just nu och om det dyker upp sådana tillfällen så är jag bara glad men har ingen lust att dedikera en sida till det varje månad bara för att må dåligt över att den är så tom. Kanske en sida totalt i hela boken. Och kanske en sida för stickningen där jag kan se hur det går med mina årsmål. Det vore faktiskt roligt att få till, lite personlig touch måste den också få ha, min bullet journal.

Jag kommer säkert på fler saker längs vägen men det här känns ju ändå ganska görbart och förhoppningsvis också ganska funktionellt. Jag testar en termin så får vi se. Nu ska jag bara hitta material…

Pusselsommar

Sommaren har övergått från för- till hög- och jag har haft sommarlov i en dryg vecka. Under den första veckan lade jag inte mindre än tre stora pussel – förmodligen är det ett sätt för min hjärna att varva ner – och sedan har jag hunnit med ytterligare ett.

När jag var liten lade jag nog ganska ofta pussel. Jag minns i alla fall att jag hade flera stycken och att jag varje gång jag lade pussel lade allihop efter varann. Jag började med knoppusslen och fortsatte med de med sex bitar och de med ram (genialisk idé för övrigt, pussel med ram) och slutade med dem med flera bitar. Jag minns när jag fick ett pussel med 100 bitar och jag trodde att jag aldrig skulle kunna bli klar med så många bitar men det blev jag och sedan lade jag det många gånger. Senare kom 500 bitar och också ett på 1000 bitar men vid det laget hade jag slutat att lägga alla mina pussel samtidigt.

Intressant nog föll det mig aldrig in att man kunde lägga pussel även som vuxen utan jag trodde att det var en sak som barn gjorde. I slutet av gymnasiet insåg jag dock att vuxna också kan lägga pussel och jag påbörjade mycket ambitiöst ett pussel på 2000 bitar. Det fick jag dock ge upp, jag körde fast och kom inte vidare helt enkelt och efter det var jag lite bränd när det kom till pussel.

Ett år gav min mamma ett pussel till min pappa i julklapp och pappa som hade lite dålig syn tog motvilligt emot det men påhejad av mamma och hjälpt av mig lade vi i alla fall ut alla bitarna på ett bord. Jag blev helt fast och pusslade och pusslade och pappa satt med ibland och försökte lägga samma bit på samma felaktiga plats tio gånger och varje gång fick jag stoppa honom. Till sist insåg vi att hans syn var inte tillräcklig för att i december lägga ett pussel som föreställde Sydney by night. Innan jag åkte hem sparade jag tio bitar som han fick lägga när ljuset var bra, det var ju trots allt hans pussel, och jag tror att vi båda var ganska nöjda: jag med att det var så roligt att få lägga pussel, pappa med att slippa lägga hela pusslet själv och vi båda med att ha fått tillbringa lite tid tillsammans.

Sedan dess lägger jag sporadiskt ett pussel eller två när andan faller på. Oftast sker det på sommaren när jag behöver slappna av efter en stressig period. När Einar föddes insåg jag att pusselbitar är väldigt begärliga för små barn och jag accepterade att det skulle dröja länge, länge, länge innan jag kunde lägga pussel igen. Men så tidigare i våras pratade jag med en vän och hon visade bild på sitt senast avslutade pussel. Vi fortsatte prata pussel – om vilka motiv vi föredrar (tecknade, inte foton), vilka strategier vi har när vi lägger (hon börjar med kanterna, jag med färgklickar som hör ihop) och det optimala antalet bitar (hon tyckte 1500, jag hade aldrig lagt något med så många bitar). Jag blev lite sugen på att pussla igen. Sedan berättade en kollega om pusslen hon har lagt under våren (foton, gärna mycket himmel eller hav, kanterna först och ca 1500 bitar) och jag insåg att det var dags. Jag skulle pussla. Jag skulle till och med köpa ett, nej två, nya pussel för att fira.

Jag valde ett pussel med 1000 bitar och ett med 1500, om nu två vettiga människor ansåg att det var optimalt så måste jag ju testa. Jag städade mitt skrivbord och till sist kunde jag lägga upp mitt nya pussel. Jag började med 1000-bitars, för att bli lite varm i kläderna, föreställande en tokig bokhylla, ritad av Colin Thompson, vars motiv jag tidigare också har pusslat. Därefter tog jag mig an pusslet på 1500 bitar, föreställande en glasskiosk. Och det gick! Det fanns en kam, som på alla pussel, där jag har gjort de lätta bitarna men inte riktigt lyckats foga samman de olika färgklickarna och allt mest är ett litet kaos, men jag kom över kammen och det dröjde inte länge förrän jag hade pusslat färdigt. Ett tredje pussel fick åka med av bara farten, ett som jag lagt förut och efter en vecka visade det sig att jag lagt pussel om sammanlagt 3500 bitar.

Sedan tog jag en liten paus – jag har faktiskt en filt att sticka – innan jag med en smula minskad frenesi (ett tecken på att jag börjar slappna av) lade upp ett fjärde pussel, också ett som jag redan lagt. Det är rofyllt att pussla, det är tillfredsställande att se hur det växer fram och känslan av att bitarna passar. Att jag dessutom lyssnar på ljudbok samtidigt, och då gärna en pusseldeckare (jag vet!), gör inte saken sämre.

Jag tror att det kommer att bli fler pussel i sommar, jag känner det på mig (och jag kan ha råkat köpa ett idag när jag sökte skydd från regnet i en bokhandel). Jag tror nog att 1000 bitar trots allt är bäst för mig i dagsläget, även om 1500 ju faktiskt gick. Men mitt skrivbord är inte stort och stolen jag sitter på är för låg så jag har svårt att se den övre kanten. Jag återkommer säkert till 1500 bitar senare.

Einar visar stort pusselintresse. Han jobbar på med sina egna men är än så länge en smula kreativ. Han tittar mer på form än på motiv så pusslen kan få lite olika utseenden. Han plockar gärna med mina pusselbitar, men avhåller sig eftersom han vet att han inte får, och stryker med handen över färdiga pussel och säger “massa pussel, bra mamma”. Jag tror att han kan bli en pusslare också och en vacker dag kanske vi kan pussla tillsammans (mer än vi gör nu alltså). Då kanske vi tar oss an ett nytt på 2000 bitar, jag tror att det är dags för revansch.

Kabelknas

Gaaaaah! Det här hände just! Rundstickan gick sönder och kabeln gick av precis under själva stickan. Kabeln rann ut från maskorna nästan hela vägen. Jag har fixat det nu och det syns inget men det är ju typiskt att sådant här ska hända just när man tänkte sluta sticka för kvällen, jag vill inte börja i morgon med att laga något, plus att det ju förstås inte mår bra av att ligga över natten och med en aktiv tvååring som extra riskfaktor.

Jag antar att det blir stor påfrestning på kabeln just där den sitter fast i metalldelen som skruvas på stickan, särskilt med en längre kabel som får ta fler maskor och således tyngre projekt. Jag visste att det var på gång men ändå var jag lat och hoppades att det inte skulle ge med sig så länge projektet pågick. Kanske hade jag faktiskt bytt kabel om jag fått tag på en som var lika lång men när jag besökte min LYS (local yarn store) i fredags fanns det inga 80 cm-kablar. Inga svarta kablar heller tydligen, och då kändes en lila kabel på 100 cm inte som en motsvarighet.

Nu är kabeln bytt i alla fall, till en kortare men nyare och förhoppningsvis kan jag avsluta projektet till helgen utan vidare missöden (*ta i trä*).

Summering

Jag har en bild av att jag inte stickar så mycket längre. Att jag helt enkelt inte har tid. Att jobb och barn tar all min sticktid och att min fina stash bara står och samlar damm (pft, klart den inte gör, dessutom är den ju vacker att titta på). Och ja, jag har rätt på sätt och vis. På mitt förra jobba kunde jag sticka på rasterna åtminstone två gånger i veckan och på de flesta möten. Det var många maskor som kom till där. Likaså hade jag kortare arbetsdagar och en helt annan fritid när jag inte jobbade. Å andra sidan brukade jag plugga vid sidan av jobbet och dessutom träna flera gånger i veckan, men jag har ändå bilden av att jag hade mycket mer sticktid då än nu.

Den här veckan har det varit Kristi himmelsfärd och fyra dagars helg. Vi har mest varit hemma, hängt lite på gården eller i parken och inte gjort så mycket speciellt. Jag har stickat när barnet sover middag och ibland när vi har tittat på film och han inte har suttit i mitt knä. Ändå gick det framåt i en rasande fart och då sjalen jag stickar nu hade potential att bli ett svart hål så började jag se efter hur många ränder jag kunde få till varje dag. Vartannat varv ökas en maska och så håller det på tills det är närmare 200 maskor. Under torsdagen fick jag till 10×8 varv, det vill säga 10 mönsterrapporter med två ränder (ränder, inte varv) i varje. Dagen därpå stickade jag 6 rapporter (den dagen var jag också ute på promenad i solen en massa och “stickade inte så mycket”). Igår stickade jag 7 rapporter och idag har jag fått till 3. Nu har jag fått ihop rätt antal maskor och kan börja med kantspetsen.

Eftersom jag gillar att räkna ut saker så gjorde jag lite överslagsräkning och konstaterade att jag i runda slängar fick ihop 8 300 maskor igår och inte långt därifrån de andra dagarna heller. Det är ju jättemycket! Det är ju ett NaKnitMo-värdigt antal maskor på en dag. Att jag inte skulle ha någon sticktid är alltså bara inbillning, är jag väl bara ledig från jobbet så har jag ungefär lika mycket sticktid som jag hade innan familjen blev större. Det var en väldigt rolig upptäckt!